Herrejävlar... Aftonbladet drar sig verkligen inte för något i sin häxjakt på Jimmie Åkesson och någon praktikant får springa benen av sig efter den här radiointervjun för att Aftonblaskan ska slå på stora trumman och visa upp hur världsfrånvänd syn Åkesson har på sig själv (!). Ingen på Kalle Anka-redaktionen som huvudsakligen utgör Aftonblaskans redaktion verkar ens ha förstått att Åkesson självklart skämtade eller sa något som han kom på just där och då och inte menade någonting alls medan programledaren trixade med mikrofonen. Antar att aldrig någon på Aftonbladet bara har stått och svammlat som vi vanliga medborgare ibland kan göra och utan att mena något med det överhuvudtaget, men sådant sysslar väl inte de fiiina "jornelisterna" på Aftonblaskan med? 

Således, det räcker med ett skämt från Jimmie Åkesson för att det ska bli förstasidestoff för en blaska som Aftonbladet? Tja tidigare under veckan sa Sverigedemokraterna att de inte hade synts så mycket i media så partiledare Åkesson drar till med det tunga artelleriet och vet att han snart har någon flåsande Aftonbladetjornelist efter sig... Smart drag, Jimmie. Du vet minsann hur du ska påkalla blodhundarnas uppmärksamhet... 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16678956.ab

Det börjar närma sig nu, det som av en del beskrivs som festernas fest det här året ( Nobelfesten får ursäkta och ödmjukt buga inför den publikanstormning denna musiktävling kommer att ha) och nu har man dessutom gjort klart att "humor ska lyfta fram Sverige". Jag kan hålla mig för skratt när jag läser detta och det av den anledningen att vi inte behöver skämta om oss inför internationella tittare eftersom det gör vi ändå helt naturligt varje dag ändå.

Men jag började fundera över hur media behandlar människor olika. Om vi tänker oss att en viss Jimmie Åkesson hade sagt något om att "skämta om svenskhet", eller som svt.se har som rubrik: "Så ska de driva med svenskheten". Åkesson hade blivit jagad som en råtta i alla svenska medier om vad han menar med svenskhet, vad är svenskt och hur ser han på att man ska driva med svenskheten? Alla dessa frågor, och säkerligen hundratals till, hade han fått besvara under en stämning som säkert hade kunnat beskrivas som krigslik och hetsk.

Å andra sidan- nu är det ett inslag som ska finnas med i Eurovision Song Contest och två i vanliga fall ganska roliga tv-personligheter, Fredrik Lindström och Felix Herngren, tar hand om det och ska då nagelfara "svenskheten" och plocka ut sådant som vi svenskar gör som tydligen är väldigt svenskt. Behöver dessa två herrar stå med svetten rinnande längst med pannan och besvara vad som egentligen är svenskt, om det överhuvudtaget finns något svenskt för vi gör ju vårat bästa med att försöka städa undan allt som är svenskt ( men vad är nu svenskt, och finns det något som är svenskt).

I ett sammanhang helt okej att bara slänga ur sig "driva med svenskheten", i ett annat sammanhang är det lika med rasistiskt och unket. Hur ska media ha det egentligen?

http://www.dagensmedia.se/nyheter/tv/article3682939.ece

Okej egentligen tror jag att jag anar vad problemets egentliga källa handlar om med den här "bröstbilden"- det är inte det faktum att man inte ser några bröst utan att det är ett par händer ( manliga) som sträcker/täcker sig över brösten samt texten "Livet är ett spel". Om man inte har fel slags glasögon på sig när man ser annonsen så tänker man inte i första hand på bröst utan kanske låter smilebanden åka uppåt en aning eftersom det är ju trots allt en komisk vinkel på alltsammans. Men sådant uppskattas inte av en betydande majoritet. Annat hade det varit om ett par händer (kvinnliga) hade kupat sig över en penis, eller allra helst om händerna hade hållit i en såg eller yxa och symboliskt visat att här tänker man hugga av penisen. En sådan bild hade med största sannolikhet hyllats. 

Jag håller verkligen med Mathias Resare som bland annat säger: "  Den här annonsen har mindre naket än om du går in och kollar på en annons i Damernas värld eller Femina. Det finns alltså varken bröstvårtor eller något annat." Precis, man ser knappt bröst ens en gång, än mindre bröstvårtor men ändock är den här bilden väldigt upprörande. Man kan ju fråga sig varför... 

De här annonserna hittade jag för övrigt i bland annat Solo och Amelia:

En helt naken man på en bild som ligger förstrött på en björnklädnad och skyler endast könet med en av sina armar- detta är inte alls sexistiskt? På de övriga bilderna syns tydligt, väldigt tydligt vill jag dessutom poängtera, männens bröstvårtor. Inte alls uppseendeväckande, eller? På den första är det dessutom en kvinna med som helt klart tycker att mannen är sexig som står alldeles naken framför henne och vem vet var kvinnans hand befinner sig egentligen på bilden? Handen kan ju faktiskt vara placerad på mannnes kön, endast fantasin sätter gränsen där, eller? Återigen bevisas det att det är enbart kvinnor som tydligen kan förekomma på "sexistisk" reklam, aldrig dito för män hur avklätt det än är. 

I det här sammanhanget tycker jag alltså att den här reklamen är helt okej och tilltalar förmodligen en del på ett humoristiskt plan men det går ju inte för sig i det här landet...

Om man funderar över det omvända förhållandet så hade trycksvärtan knappt hunnit trycka innan krav blivit ställda om att detta missförhållande måste rättas till omedelbums, och "såhär får det verkligen inte vara". Om nu det handlade om kvinnor förstås, för då saknas det inte forskning eller resurser. Nu har man tydligen "upptäckt" att nyblivna pappor minsann också kan bli deprimerade och att han kan ha oro och ångest. Man konstaterar med andra ord också att vården är betydligt bättre på att upptäcka sådana här symptom hos mammorna, och att papporna ganska enkelt faller mellan stolarna och inte riktigt kanske uppfyller kraven där och då för att klassas ha depressioner, ångest och oro. Jag hoppas verkligen att man nu tar till sig av vad forskaren Pamela Massoudi säger: "Vården kan uppmärksamma pappor mycket bättre från allra första början, rikta ett större fokus mot dem och visa ett lika stort intresse för dem." Min följdfråga skulle omedelbart ha blivit- varför har man inte gjort detta redan? Men mitt svar blir direkt i så fall att man, som på så många andra områden idag i Sverige anno 2013, lägger störst tonvikt vid kvinnor. Och kvinnors problem, känslor och frågor. Pappa, som alltså är en av två föräldrar till barnet, lägger man inte så väldigt mycket fokus på. Trots att pappor kanske också har lika många frågor, fungeringar, tankar att tala om... 

Avslutningsorden i DN:s artikel är kanske det som jag tycker är mest skrämmande: " – Inte så väldigt många av de som uppfyller kriterierna för så kallad egentlig depression. Däremot missar man flera män med ångest, oro, stress och lättare depression. En anledning till det är att männen själva inte tycker att det är något att söka för." 

En anledning till det är att männen själva inte tycker att det är något att söka för, nej precis. De flesta biter ihop, låtsas som att det är väl ingenting och tänker att det ju vore väldigt omanligt att börja prata om sina känslor och vad som tyger dem, och då uppfyller de inte kriterierna för vad som anses vara depression- alltså ser man det bara ur en kvinnlig synvinkel? Eftersom kvinnor i större omfattning har snabbt för att börja prata med någon om sina känslor. Min fungering blir, hur många andra män och killar missar man på grund av samma synsätt? deprimerade killar i skolan försvinner från radarn för att de inte uppvisar samma kriterium som tjejerna och därmed är glada? Bara för att killarna/männen inte direkt uttrycker sina känslor och oro och ångest så är det därmed väldigt svårt att upptäcka när killar/män mår dåligt? Det tycker jag är ett rungande underbetyg mot vården/psykologer m.fl Och viktigare, vad tänker de egentligen göra åt det? 

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/varden-missar-pappor-med-psykisk-ohalsa

Ett ordkrig som visar hur "snälla" kvinnor som inte vill hamna i helvetet för att de inte hjälper varandra egentligen är har utbrutit mellan Katie Price och Kelly Brook, men såhär i efterhand har Price insett att det kanske var lite opassande att beskriva någon som "kossa". Jag ser fram emot att inom kort läsa någon reflekterande krönika som säger med gråten i halsen att det inte var Katie Price fel alls, att hon är inlärd av patriarket hur en "kvinna ska se ut", dvs som Price ser ut, och att patriarkatet har gjort att hon inte vid en första anblick inser hur vacker en annan kvinna egentligen är förrän hon är nödgad att göra en pudel och be om ursäkt och framföra att alla är vackra, egentligen. 

Vi har ju alla genom de senaste åren fått lära oss att allt, precis allt, är männens fel och även när det är kvinnor som bråkar med varandra och kallar varandra för elaka saker, är det egentligen för att de lever i ett patriarkat värld och att de inte skulle ha hållit på såhär om det istället hade varit en amazoninspirerad värld. 

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article16587351.ab

Jag tycker att det är lite konstig vinkel på Expressens artikel om "babekrasch" men samtidigt är det ju ingenting som förundrar en längre. För det första har man ingenting emot att rapportera att Cecilie Brækhus tycker att det ska finnas rondkillar istället för de etablerade rondtjejerna, eftersom den kvinnliga publiken vill ha något tjustigt att titta på (och med andra ord, payback time som alltför ofta är agendan för alla som säger sig stå för jämställhet). 

Men sedan skiftar fokus helt och hållet till att motståndaren Mia St. John har ett förflutet som Playboymodell och därmed "inte riktigt är att räkna med" plus att Mia tycker att hennes barn inte ska titta på boxning samtidigt som reportern inte kan undgå att ironiskt undra om Mia tillåter barnen att se bilderna från Playboytidningen. Självklart, antar jag i alla fall, så vill inte Mia St. John att hennes barn ska se de bilder hon har tagit för Playboy, på samma sätt som hon inte tycker att det är lämpligt att barnen ser henne boxas. Hur tänker man här egentligen? Jo, man vill på alla sätt och vis göra det nedvärderande att Mia St. John har ett tilldragande utseende, att hon har vikt ut sig är något som gör att man kan utgå ifrån att Cecilie Brækhus är mer proffessionell och att man inte riktigt, riktigt kan ta Mia på allvar för hon har minsann ägnat sig åt att vara med i en herrtidning innan hon valde att satsa på boxning. Varför skulle det på något sätt vara misskrediterande, undviker journalisten att ge något som helst svar på förstås. Och att motståndaren vill se halvnakna, snygga män gå omkring i pauserna reflekterar inte journalisten alls över utan tar det bara som självklarheter eftersom bikiniklädda, snygga kvinnor i åratal har varit rondtjejer... Ja, det är jämställhet i sin renaste form- payback time, som sagt. 

http://www.expressen.se/kvp/sport/varldsmastare-gar-upp-mot-en-playboymodell/

Jag är kanske på lite dåligt humör ikväll men jag börjar med att säga att jag håller med Åsa Erlandson i allt hon skriver om kanalen TV3, men jag tycker desto mindre om hur hon väljer att beskriva kanalen i inledningen på krönikan: "Den kaxiga uppstickaren har blivit trött-tv, din gamla gaggiga och pinsamma morbror som sitter ensam i en fåtölj på julafton och drar ekivoka historier som alla redan hört förut. Och inte vill höra igen."

Kanske är det möjligen att dra det lite långt, varför jämföra med just en gaggig och pinsam morbror? Jo mest för att allt gubbigt är dåligt, per automatik, och det nu är så vedertaget är krönikören inte ens reflekterar över hur hon väljer att ge en bild av trean. Det blir "bara" att det självklart är en morbror som är gaggig och pinsam, men framför allt just det där ordet- gaggig. 

Föreställ er det omvända- om trean istället beskrivits som kärring, gummig, och att det i det sammanhanget hade beskrivits som gaggigt och pinsamt... Hur tror ni reaktionerna hade blivit då? Jag tror att man inte skulle ha pratat/skrivit/debatterat om huruvida Åsa Erlandson har rätt i det hon skriver om TV3 utan man hade istället haft huvudfokus på vilket sätt hon väljer att beskriva kanalen. 

Men det är bara en retorisk fråga, hur hade åsikterna blivit om det hade stått " gamla, gaggiga och pinsamma farmor"? 

http://www.aftonbladet.se/wendela/kronikorer/asaerlandson/article16531492.ab