Jag gillar inte riktigt tonen som går att skönja i texten som Hanna Fahl skrivit och det börjar redan med det utropade "Äntligen finns". Det så omnämnda glastaket verkar ha funnits inom just fantasygenren ( om man ska tro vissa bedömare) och tydligen har kvinnor av någon anledning inte velat skriva fantasy ( men under raderna kan man också tänka sig att det förhåller sig som så, att kvinnor inte har haft intresse av det heller och att de hellre har velat skriva om andra saker). Nu när det har kommit en handfull fantasyböcker/filmer som, usch jag gillar inte ordet, "domineras" av kvinnor så får man känslan av att det handlar lite om payback time. Nu jävlar gossar, nu är det ni som spelar andra fiolen höhö! 

Att kvinnorna dominerar och har huvudrollen i fantasy just nu och dessutom genererar drösvis med stålar till glada författarinnor och filmbolag är väl i sig bra, det är alltid bra med omväxling och något nytt. Det tråkiga är ju bara att böckerna är otroligt dåligt skrivna, framför allt Twilight. Och ska man göra en snabb analys av just Twiligt, så hur är det Bella framställs? Vilka värderingar är det författaren för fram? Är det verkligen så bra... 

Den första Hunger games-filmen tycker jag var riktigt tråkig! Jag har inte orkat med att läsa böckerna då de inte är något för mig. Katniss är en tuff tjej med skinn på näsan, bra det men samtidigt på något sätt så klassiskt och redan nu uttjatat, men jag tycker att filmen hade ganska stort fokus på kärlek. Och, om filmen nu stämmer till hundra procent med boken, så hade inte Katniss klarat av spelet helt på egen hand. Det finns alltid en kärlekskrank kille i bakgrunden som är villig att offra sig för kvinnorna. 

Nej, det är den vanliga visan. Så fort kvinnorna "dominerar" finns inga fel, allt är en rosaskimrande fluffig dröm och inga krav på kvotering framförs. Men jag tror att det dröjer väldigt länge innan Batman och andra manliga seriefigurer försvinner. 

http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/hanna-fahl-antligen-finns-fantasy-som-kvinnor-dominerar-nu-behovs-knappt-batman/

Döden på jobbet- En berättelse om det nya arbetslivet är bokens hela namn och jag tänkte uppmana så många som möjligt att läsa den, om inte mer än som en protest mot att det dör människor på sitt arbete, något som inte borde förekomma överhuvudtaget. 

Sedan blev jag milt överraskad över att i Piteå-tidningen i en recension om boken läsa följande: " Ett öde som drabbat och drabbar framför allt unga grabbar, ute i ett arbetsliv där hets råder och tillfälliga påhugg i en oklar sambandskedja av företag verkar vara legio i allt fler branscher." Uppmärksamma nu att recensenten Ingemar Nilsson skriver ett öde som drabbat och drabbar framför allt unga grabbar. Det var sannerligen uppfriskande att läsa det konstaterandet, som dessutom är hård och kall verklighet. Det som mest uppmärksammas är sjuksköterskeuppror och strejkande kvinnor inom omsorgsbranschen, och det behövs det förmodligen också protesteras omkring men något som förvånandsvärt glöms bort är att det är män som dör på sitt arbete. Mest på grund av den enkla anledningen att det är män som har de tunga, farliga jobben och att säkerhet och arbetsmiljö hamnar långt ned på prioriteringslistan inom dessa branscher. För när allt kommer till kritan, vilket är viktigast- att förhindra ledvärk/ont i ryggen jämfört med att aldrig igen komma hem från jobbet? Sedan säger jag inte att det inte är viktigt att se till att det blir bättre, rent av bra, inom alla yrken och branscher men som det är nu är det en extremt snedvriden debatt som pågår. "Männen dör på jobbet- varför, hur kan det fortsätta" är passande rubriker kvällstidningarna borde börja producera så det börjar hända något. För att ha någonstans att börja, rekommenderas att läsa denna bok och sedan ringa till Ingemar Nilsson som verkar ha insett ett faktum som går förbi andra murvlar. 

Ja det här har varit i ropet under veckan och man kan ju i sitt stilla sinne fundera över om Suzanne Sjögren, Karin Frick och Maud Bernhagen  hade uttryckt sig lika hårt och brutalt om det hade varit kvinnliga tränare? Jag tror ju inte det, för då hade det minsann lindats in i finare och bättre ord. Men att skriva saker som att spy över soppan och att man inte tål vuxna män som gråter är förstås okej när det handlar om män. 

För det första cementerar det här på bästa nyhetsplats att det inte alls är okej med män som gråter, och som visar känslor öppet eftersom det trots allt är vad Suzanne Sjögren menar innan förtydligandet. Ojsan hoppsan, jag har kanske gått lite för långt nu, tycks denna förändring säga. Men vi förstår dig, män ska hela tiden vara stenansikten och om något tecken på gråt eller svaghet uppenbaras så är det fel direkt, för det var väl din första spontana tanke. Vuxna män ska icke gråta eller visa känslor, så inte heller unga killar. Vilken svaghet det uppvisar, börja gråta sådär ju! 

Och sedan, att tränaren visar lite ömhet över gruvarbetare som kämpar och sliter i mörkret flera tusen meter ned i marken är ju då löjligt och något som man ska spy över. Kanske hade kvinnokvitteten varit betydligt mer förmildrande om man i stället hade pratat om sjuksköterskor?

Hela tonen i podcasten tycker jag är beklagningsvärd och visar att det finns tydligen inte mycket överseende över män som visar känslor och som uttrycker sin stolthet över en mansdominerad bransch. 

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/sverige/shl/skelleftea/article17884848.ab

Ja jag misstänker starkt att den rubriken, eller något med gubbe i alla fall, hade använts om det hade varit någon man eller äldre man som hade försökt sig på samma skämt som Caroline Winberg. Winberg försökte i alla fall skoja till det lite med vad som förenar modeller och fotbollsspelare(skor) men tyvärr blev det aningen plumt men samtidigt var inte liknelsen speciellt rolig från första början. Men jag kunde inte låta bli att fundera över hur reaktionerna hade blivit om det hade stått en man och skämtat på det här sättet. Den inhyrde skånske komikern höll sig hela kvällen en bra bit ovanför blätet, men så äntrar Caroline Winberg scenen och drar kvällens första ( och enda, vad jag kunde höra) skämt med anspelning på sex. Men hade det varit en man hade det hetat "gubbigt", "unket" och, kanske, "kvinnoförnedrande"- Kvinnor kan minsann ordna med sex själv utan att deras agent har någon inblandning i det hela, så även fotbollsspelare. Det enda som är förvånande är att det faktiskt blivit en liten "storm" på sociala medier efter det här, det brukar inte vara så vanligt att det blir just det när det är en kvinna som klampar i klaveret. Snart kommer väl någon bra ursäkt insvept i ånger och beklagan.

Och när ska man börja ( gissa från vilket håll) klaga över att en och samma man vinner Guldbollen år efter år efter år. Eller är Zlatan helt enkelt oantastlig i det avseendet? I alla andra sammanhang had det gnällts och klagats högljutt vid det här laget.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/article17823639.ab

Dock lär väl diskussionen angående bilen som Anders Svensson fick förmodligen fortsätta även under tisdagen, med icke förminskad styrka. 

På bästa sätt visar Aftonbladet Kultur utan att darra på manchetten hur okej det är att ha med en rubrik som tydligt visar motsatsen mellan två böcker varvid en har skrivits av en man ( vilket ju i dagens samhälle direkt är lika med någonting dåligt) och en kvinna ( den av någon anledning högt så älskad av vissa). I och med att det är Per Morberg som skrivit Morberg firar jul är det naturligtvis en kukbok, något dåligt och dessutom har karln mage att själv hålla på och skjuta haren. Usch så hemskt och "gubbigt". 

Lotta Lundgren, däremot, skriver i något rosaskimrande sockersött om matlagning men det räcker ju inte för det här är en kokbok av en kvinna och därmed måste fyllas ut med något mer och finare än vad "kukboken" erbjuder, och därmed finns också tankar om könsroller och feminism. Så har man något att läsa efter att man har tillagat något av recepten ur boken, alltså.

Det är konstigt att det är helt okej att ha med ett ord som "kukbok" i både rubrik och brödtext utan att hela havet börjar storma. Knappt har havet stillnat sedan förra veckans uppmärksammade "Please, please him" men exemplet med kukboken lär förmodligen knappast alls uppbåda någon upprördhet. Kommer det vara okej om någon recensent dristar sig till att kalla någon bok för "fittbok" och som dessutom råkar ha en kvinnlig författare? Nej, det lär vi aldrig någonsin få se. 

http://www.aftonbladet.se/kultur/article17811777.ab

Det är tämligen uppenbart vilken agenda som råder i tidningarna och i samhället i övrigt, ty skillnaden på "bomber" som exploderar och snackas om skiljs år och eftersom det är rödstrumporna som sätter dagordningen är det inte förvånande att det för stunden talas och skrivs hur mycket som helst om Stureplans försök till att skapa uppmärksamhet inför Fars dag genom att göra en annorlunda reklamaffisch. Det hade inte gjort mig något om det hela hade stannat vid att man för allmän ordnings skull hade bett om ursäkt och sedan plockat ned reklamen efter lite allmänt surr om saken, men den vulkaniska effekt det har fått är ju löjlig- i det perspektivet att när nyheten kom om att kvinnor slår män lika ofta som det motsatta, så mullrade det inte alls lika mycket i myllan som det gör i fallet med Fars dag-kampanjen! Således kan man helt klart konstatera att det anses viktigare att påpeka hur "sexistisk" en reklamaffisch är i stället för att faktiskt på riktigt debattera om att det finns massor med män ute i samhället som får leva med att bli slagen, hunsad och förnedrad. Utan att det orsakar en explosion när det kommer fram att det förhåller sig på det viset. Som sagt var, det handlar om att vinkla det (valfritt ämne som har något att göra med att det är kvinnor som drabbas) till rätt verklighet. 

Således tänker inte jag ge detta mer uppmärksamhet än vad det oförtjänt redan har fått, och jag tänker inte heller bry mig om kommande "stormar" förrän det ges lika utrymme för båda könen när orättvisor drabbar dem båda.

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article17795515.ab

"Bara under de tre senaste åren" säger man bland annat i reportaget, men vad man framför allt glömmer bort är att det är killar som i alla fall har varit den dominerande gruppen som spelat spel. Om tjejerna börjar spela lika mycket som killarna nu och att de har ökat i antal under de senaste tre åren så är det ju inget fel med det, MEN varför försöker man göra det som att speltillverkarna struntar i det här? Bara för att tjejerna har börjat spela mer under de senaste åren betyder det inte att spelskaparna automatiskt börjar producera spel till tjejer när det är killarna som traditonsenligt köper och spelar spel mest? Man byter inte målgrupp "bara sådär". Om man ska ta ett liknande exempel där killarna har börjat göra sina röster hörda mer och kräver mer så är det inom mode och kläder. Men det finns inte speciellt många modebutiker ännu som erbjuder kläder och mode bara till män. Det har börjat dyka upp mer och mer men fortfarande är det kvinnligt mode som är i centrum. När ska det här ändras? TV4 kan börja springa iväg med kamera direkt och undersöka detta. Mig veterligen ändras inte sådana här saker snabbt utan man kan förvänta sig fler spel till tjejer om tio, femton år ( kanske till och med mindre om utvecklingen fortsätter att fler och fler tjejer spelar). 

Men lite skjuter man sig själva i foten också. Varför ska det överhuvudtaget finnas en uppdelning av kill-och tjej-spel? Har vi inte tillräckligt med uppdelning mellan könen som det är? Kan inte tjejerna spela Call of duty eller Counter-Strike? Eller ska de, som det ser ut i reportaget, spela spel som är rosa och tjusigt och syssla med hästar? Och gör man en snabb sökning på "games for girls" får man som väntat spel som handlar om hästar, mode, pyssel osv. Jag tycker att det får vara slut på att gnälla över att det inte finns "tjej"-spel, det finns spel och dessa spel är varken manliga eller kvinnliga. Enkelt, inte sant? Sedan kan jag ju tycka att spelutvecklarna kan göra spelen lite mer välkomnande för tjejer, genom att kanske inte fokusera så mycket på naket, bröst, lättklätt och sexanspelningar. Men detsamma gentemot killarna också, för varför ska de alltid framställas som machomän med svällande muskler och buskiga ögonbryn och att de har tänder som de kan tugga sten till smågrus med? Mer nyansering där också. 

Så, jag kastar ut frågan och undrar, behövs det "tjejspel" eller kan tjejer också spela och njuta av Call of Duty etc? 

http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/mer-tv-spel-%C3%A5t-tjejerna-2474011

Man kan inte låta bli att konspiratoriskt fundera över om det hade varit det omvända med rubriken "Höstens hetaste Hollywood-kvinnor". Men när det handlar om vilka män kvinnorna kan dreggla över under hösten finns det inget pekpinne-hyttande så långt ögat når, men när ungefär samma listor har funnits med i Slitz och andra liknande tidningar så finns det nästan ingen kolmunist i någon av Sveriges nyhetstidningar som inte hade haft något giftigt att skriva om... Varför är det alltid okej för en tidning som Solo att skriva om män och att skriva om män som en tonårsflicka på flickrummet, men om det är andra sidan så är det äckligt och objektifierande?