Jag tycker att det är lite konstig vinkel på Expressens artikel om "babekrasch" men samtidigt är det ju ingenting som förundrar en längre. För det första har man ingenting emot att rapportera att Cecilie Brækhus tycker att det ska finnas rondkillar istället för de etablerade rondtjejerna, eftersom den kvinnliga publiken vill ha något tjustigt att titta på (och med andra ord, payback time som alltför ofta är agendan för alla som säger sig stå för jämställhet). 

Men sedan skiftar fokus helt och hållet till att motståndaren Mia St. John har ett förflutet som Playboymodell och därmed "inte riktigt är att räkna med" plus att Mia tycker att hennes barn inte ska titta på boxning samtidigt som reportern inte kan undgå att ironiskt undra om Mia tillåter barnen att se bilderna från Playboytidningen. Självklart, antar jag i alla fall, så vill inte Mia St. John att hennes barn ska se de bilder hon har tagit för Playboy, på samma sätt som hon inte tycker att det är lämpligt att barnen ser henne boxas. Hur tänker man här egentligen? Jo, man vill på alla sätt och vis göra det nedvärderande att Mia St. John har ett tilldragande utseende, att hon har vikt ut sig är något som gör att man kan utgå ifrån att Cecilie Brækhus är mer proffessionell och att man inte riktigt, riktigt kan ta Mia på allvar för hon har minsann ägnat sig åt att vara med i en herrtidning innan hon valde att satsa på boxning. Varför skulle det på något sätt vara misskrediterande, undviker journalisten att ge något som helst svar på förstås. Och att motståndaren vill se halvnakna, snygga män gå omkring i pauserna reflekterar inte journalisten alls över utan tar det bara som självklarheter eftersom bikiniklädda, snygga kvinnor i åratal har varit rondtjejer... Ja, det är jämställhet i sin renaste form- payback time, som sagt. 

http://www.expressen.se/kvp/sport/varldsmastare-gar-upp-mot-en-playboymodell/