Ibland kan till och med en tidning som Aftonbladet överraska, vilket de gjorde för min del i alla fall med artiklar som handlar om kvinnor som misshandlar sina män, psykiskt såväl som fysiskt. Den stora frågan jag ställer mig är varför inte det här våldet i nära relationer får samma uppmärksamhet. För att det händer så sällan, eller för att man helt enkelt inte vill erkänna att problemet finns? Jag misstänker att det dessutom finns ett stort mörkertal, som inte anmäler och som tillslut inte ser något annat alternativ än att ta sitt liv för att komma undan. 

Och det är en mycket skrämmande bild som målas upp om de drabbade männen i artiklarna och det visar sig att det inte heller finns någon hjälp till de drabbade och att de bemötts med skratt och hån när de vill anmäla vad de har blivit utsatta för. Helt jävla otroligt! 

Varför inte ta och satsa även på den här sidan av relationsvåldet? Polis och socialtjänst borde redan för länge sedan självklart ha fått utbildning i hur de ska ta hand om både män och kvinnor som blivit utsatta för våld och misshandel. Varför har inte detta redan gjorts? Man slår sig ju för pannan när snedfördelningen av resurser och utbildning visar såhär tydligt vilken "linje" man har valt att gå efter. Man trodde ju nästan att sådant här inte var möjligt i nådens år 2013, men tydligen är allt möjligt i det här landet om man har råkat födas med "fel" kön. 

Nej, en rejäl skärpning för samtliga medier såväl som skärpning från polis och social och alla som är inblandade i det här. Män som blir misshamdlade av sina kvinnor förtjänar att mötas med respekt och att deras berättelser och anmälningar tas på allvar. Något annat är helt oacceptabelt. 

http://maukonen.files.wordpress.com/2013/02/afton-sc3b6ndag.pdf

”Tillslut ville jag inte leva längre”  (Aftonbladet) Plus  pdf ( kan bara läsas om man har Aftonbladet-Plus).

http://www.aftonbladet.se/wendela/article16260427.ab?teaser=true

Jag förstår inte varför Expressen väljer att göra rubrik utav Louise Hoffstens uttalande om att det förutom henne bara är "killar och gubbar" som är finalklara i årets Melodifestival, och leker som vanligt med tanken på hur det förmodligen skulle ha stormat mer om det hade stått "Kärringar och tjejer" som rubrik istället. Varför är gubbar som ord så utbrett och godtaget? Varför konstant använda ett negativt laddat ord och aldrig använda ett annat negativt laddat ord? 

Och kanske Melodifestivalen tar med en genuspedagog i nästa års festival eftersom tittarna uppenbarligen misslyckas med sin roll att vara upplysta och tänka på att lika många män som kvinnor ska röstas till final ( men gärna fler kvinnor för musikbranschen som helhet är ju sååå mansdominerad). Genuspedagogen kan för tillfället vara uppklädd enligt Melodifestivalens alla konster och regler och vara en sådan där härligt skojig mellanakt och därmed komma med i bild då och då och säga saker som "Tänk nu på att rösta på en kvinna. Om ni tänkte att en man har en bättre låt så tänk ett varv till". 

Jag skulle inte alls bli förvånad om man faktiskt gör något sådant här framöver. För man ska ha i åtanke att det är Sverige vi lever i, och vi vet också vilken ideologi alla förväntas följa utan att någonsin ifrågasätta.

http://www.expressen.se/noje/melodifestivalen/louise-hoffsten-blev-bara-killar-och-gubbar/

Nu ondgör man sig över det faktum att det är fler män än kvinnor som tar sig till final i Melodifestivalen, och i förlängningen är det ju vi korkade tittare som inte förstår hur dåligt detta är- om det är det omvända, att det är fler kvinnor någonstans är det jättejättepositivt men hu och blä för det omvända och det måste omedelbart åtgärdas- och jag skulle inte bli direkt förvånad om vi tittare snart uppmanas, nej blir beordrade att rösta fram kvinnor till finalerna samt att kvinnliga deltagare ökar med 110 procent.

Skönt i alla fall att schlagergeneralen Christer Björkman verkar ha kvar båda fötterna på jorden och ger svar på tal till den genusivriga journalisten. Lite vett finns kvar i det här landet ändå...

http://www.metro.se/melodifestivalen/bjorkman-fler-kvinnor-i-startfaltet-ger-samre-tv/EVHmbu!R8OcybfexkrQ/

Jag måste säga att jag stannade upp i läsningen av Eva Franchells text, som annars var intressant och som i alla fall för min del sa lite om vad som var grejen med Lars Adaktusson "komma ur garderoben som kristdemokrat", men så kom följande mening: Kvinnor dör i Europa. Det gör dem och det är beklagligt och det är alltid beklagligt med människor som dör. Men. Dör "bara" kvinnor i Europa? Jag tror jag vet vad som menas bakom den här meningen, att kvinnor blir dödade just av den anledningen att de är kvinnor, vilket inte är något annat än att beklaga och skaka på huvudet och undra varför det föreligger så. Men då borde Eva ha skrivit vad hon menade med det för intrycket nu blir att hon på allvar menar att det är bara kvinnor som dör i Europa!

Har Eva Franchell helt förträngt alla män som dödas i krig och oroshärdar? Pojkar utnyttjas också i trafficking, som barnsoldater och faktiskt, tyvärr, men män och pojkar dör också i sjukdomar och smittor. 

Så jag kan helt enkelt inte förstå varför man bara väljer att skriva att det är kvinnor som dör i Europa. Varför inte "människor dör i Europa" eller " Både kvinnor och män dör i Europa"?

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/evafranchell/article16278004.ab

Nu har amerikanska forskare kommit på att det är en specifik protein i hjärnan som är förklaringen till hur det kommer sig att flickor lär sig och tar till sig språk snabbare än pojkar. Nu väntar jag med spänning på när killar ska få tillgång till en specialtillverkad medicin som kan injiceras på ett tidigt stadium så att även vi får det här försprånget så tidigt som möjligt. 

Eller mer realistiskt- att man så tidigt som möjligt ger pojkarna samma chans att komma ikapp och att man ser till att pojkarna börjar läsa tidigt och att uttrycka sig verbalt. 

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/protein-ger-flickor-sprakligt-overtag