" Det blir ett slags Spice Girls med vingar. Här har vi alltså, i tider då animerad barnfilm så förkrossande ofta handlar om pojkar, ett helt gäng med tjejer i huvudrollerna. Killarna spelar biroller.

Visst, man kan diskutera varför de kvinnliga älvorna måste se ut som Barbiedockor. Men de är snarare coola och söta än objektifierade och sexiga. Framför allt får de vara modiga, fega, självsäkra, generösa, påhittiga, fåfänga och roliga. Och snälla. Speciellt mot varandra. För det är ju när de samarbetar som de kan få något gjort. Tingeling handlar om systerskap. Älvorna gör sina röster hörda nu för tiden. Utan en enda störig Peter Pan i sikte". 

Visst känns det som att det här skulle passa mycket bättre som avhandling inom, låt oss säga film ur ett feministiskt perspektiv, än som en recension i lokaltidningen? För vad vill recensenten ha sagt mer än att hon tycker att det är bra med lite girl power och att hon vill inte ha med någon Peter Pan som stör Spice Girlsen... Men utan Peter Pan så hade det inte heller funnits någon Tingeling, om vi ska gå tillbaka till figurernas rötter. Och varför är det så bra att killarna får spela enbart biroller? Kan det inte lika gärna vara så, i varje film, att båda får ta precis lika mycket plats?

Och när ska någon recensent skriva något om varför mannen i valfri actionfilm av dagens standard måste fråga sig varför de måste ha så stora biceps och magrutor, men att för den sakens skull måste inte grabbarna springa iväg till gymmet när filmen är slut och kanske börja använda anabola steroider för att de på film har sett hur de "ska" se ut? 

Det är kanske att ta i lite men jag tycker inte om tonläget den här recensionen hade och jag tycker att en recension ska handla om filmen, och inte vilken åsikt man har huruvida kvinnliga karaktärer utstrålar både det ena och det andra eller vad de eventuellt saknar...