Det är inte ofta men ibland håller jag faktiskt med Jennifer Wegerup i den här krönikan åtminstone, att det är sorgligt att konstatera att man lyckas skapa uppmärksamhet- som kvinna- genom att visa brösten och att blotta brösten samtidigt som man utför en protest, den här gången riktad mot Silvio Berlusconi i samband med det italienska valet för ett tag sedan. Hade protesten nämnts överhuvudtaget om inte bröst hade visats upp? Troligen inte, samtidigt som man aldrig kan vara riktigt säker vad gäller Sverige vars tidningar möjligen skulle kunna ha tagit upp det ändå just om det hade varit kvinnliga protesterare och för att svensk media har en tydlig aversion gentemot Berlusconi. 

Men sedan börjar jag undra varför det anses som okej, rentav gångbart, när bröst används i politiska sammanhang eller som en form av protest i syfte att skapa uppmärksamhet? I så fall är feminister lika goda kålsupare som andra kvinnor, som vill dra uppmärksamhet till sig genom att visa upp det ena och det andra i syfte att antingen öka läsare på sin blogg eller på Instagram. Eller, usch och fy, i tidningar som Playboy eller Slitz! 

Med andra ord- det är okej, ibland rentav nödvändigt, att visa brösten ibland. Men i andra sammanhang ska det fördömas, spottas och till och med hatas. 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/jenniferwegerup/article16319451.ab