Döden på jobbet- En berättelse om det nya arbetslivet är bokens hela namn och jag tänkte uppmana så många som möjligt att läsa den, om inte mer än som en protest mot att det dör människor på sitt arbete, något som inte borde förekomma överhuvudtaget. 

Sedan blev jag milt överraskad över att i Piteå-tidningen i en recension om boken läsa följande: " Ett öde som drabbat och drabbar framför allt unga grabbar, ute i ett arbetsliv där hets råder och tillfälliga påhugg i en oklar sambandskedja av företag verkar vara legio i allt fler branscher." Uppmärksamma nu att recensenten Ingemar Nilsson skriver ett öde som drabbat och drabbar framför allt unga grabbar. Det var sannerligen uppfriskande att läsa det konstaterandet, som dessutom är hård och kall verklighet. Det som mest uppmärksammas är sjuksköterskeuppror och strejkande kvinnor inom omsorgsbranschen, och det behövs det förmodligen också protesteras omkring men något som förvånandsvärt glöms bort är att det är män som dör på sitt arbete. Mest på grund av den enkla anledningen att det är män som har de tunga, farliga jobben och att säkerhet och arbetsmiljö hamnar långt ned på prioriteringslistan inom dessa branscher. För när allt kommer till kritan, vilket är viktigast- att förhindra ledvärk/ont i ryggen jämfört med att aldrig igen komma hem från jobbet? Sedan säger jag inte att det inte är viktigt att se till att det blir bättre, rent av bra, inom alla yrken och branscher men som det är nu är det en extremt snedvriden debatt som pågår. "Männen dör på jobbet- varför, hur kan det fortsätta" är passande rubriker kvällstidningarna borde börja producera så det börjar hända något. För att ha någonstans att börja, rekommenderas att läsa denna bok och sedan ringa till Ingemar Nilsson som verkar ha insett ett faktum som går förbi andra murvlar.