Ja det här har varit i ropet under veckan och man kan ju i sitt stilla sinne fundera över om Suzanne Sjögren, Karin Frick och Maud Bernhagen  hade uttryckt sig lika hårt och brutalt om det hade varit kvinnliga tränare? Jag tror ju inte det, för då hade det minsann lindats in i finare och bättre ord. Men att skriva saker som att spy över soppan och att man inte tål vuxna män som gråter är förstås okej när det handlar om män. 

För det första cementerar det här på bästa nyhetsplats att det inte alls är okej med män som gråter, och som visar känslor öppet eftersom det trots allt är vad Suzanne Sjögren menar innan förtydligandet. Ojsan hoppsan, jag har kanske gått lite för långt nu, tycks denna förändring säga. Men vi förstår dig, män ska hela tiden vara stenansikten och om något tecken på gråt eller svaghet uppenbaras så är det fel direkt, för det var väl din första spontana tanke. Vuxna män ska icke gråta eller visa känslor, så inte heller unga killar. Vilken svaghet det uppvisar, börja gråta sådär ju! 

Och sedan, att tränaren visar lite ömhet över gruvarbetare som kämpar och sliter i mörkret flera tusen meter ned i marken är ju då löjligt och något som man ska spy över. Kanske hade kvinnokvitteten varit betydligt mer förmildrande om man i stället hade pratat om sjuksköterskor?

Hela tonen i podcasten tycker jag är beklagningsvärd och visar att det finns tydligen inte mycket överseende över män som visar känslor och som uttrycker sin stolthet över en mansdominerad bransch. 

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/sverige/shl/skelleftea/article17884848.ab