Nya tider, nya generationer, nya vanor. Det förändras med tiden och nya vanor som tidigare var ovanor blir rumsrena och i det här fallet, otrohet, verkar det som att den yngre generationen tycker det är något att rycka på axlarna åt, att det inte är en big deal, liksom... I alla fall om man ska tro författaren till den kommande boken "Otrohetsboken, 69 tips på hur du bedrar din tjej – och kommer undan med det". Otroligt nog vänder det sig till killar, för att det är ju framför allt killar som inte kan hålla sig till bara sin flickvän utan måste springa omkring och sprida sin säd vid vem som helst som vill ha honom. Det tycker jag är tråkigt att den fördomen fortfarande verkar leva och frodas. Jag tror det är ungefär 50/50 på det här området. Kvinnor är lika "goda kålsupare", tror jag. Men då kanske man kan tänka sig att de då är bättre på att dölja det, och många otrohetsaffärer som kvinnor har haft blir aldrig avslöjade. Då undrar man bara varför är killar så dåliga på det så det behövs en instruktionsbok i ämnet hur man döljer detta? Är det för att man i enlighet med den manliga koden måste skryta om att man har haft sex med en annan än med sin fru/flickvän så det tillslut kommer till allmän kännedom?

Och journalisten som intervjuat författaren till boken, Frida Lee Tinglöf, tycker jag missar en självklar fråga; har du själv haft en partner som har varit otrogen mot dig? Hur kändes det i så fall?

Nej jag tror inte att otrohet bara möts med en axelryckning längre, inte av den drabbade i alla fall, den som blir bedragen. Eller om det inte orsakar mer än en mild reaktion ska man kanske fundera över vad man tycker om partnern för då kan det ju i alla fall inte handla om riktig, äkta kärlek? 

http://www.expressen.se/dejting/det-har-blivit-ett-himla-liv-om-boken/