Kvällens dokumentär om Estonia-katastrofen på TV4 var något som jag ville titta på och bänkade mig följdaktligen i tv-soffan 21.00 då det började sändas. Men redan under förtexterna började jag undra och fundera lite för mycket när man konstaterade ett torrt faktum om att de flesta som överlevde katastrofen var män.

Jaha, spelar det någon som helst roll? I vilket perspektiv ska man lägga det konstaterandet? Och hade man skrivit detsamma om det hade varit fler kvinnor än män som överlevde? Vad hade det gjort för skillnad? 

Estonia-katastrofen var ett trauma och en oerhörd tradgedi för de inblandade, såväl de som överlevde och de som förlorade nära och kära. Det är något som fortfarande ligger och gnager, dels hur politikerna hanterade alltsammans efteråt och de eventuella frågetecken som fortfarande finns kvar angående orsaken till olyckan.

Men att börja med att konstatera att det var flest män som överlevde, ja det lämnade en fadd eftersmak som tyvärr hängde med under hela dokumentären...

Det är så få gånger som man får läsa en sådan här artikel att man nästan studsar till och läser om rubriken och brödtexten igen, och de ordval man använder är också sådant som vanligtvis inte förekommer i sådana här sammanhang. Men man säger faktiskt att det är "kvinnodominans" och "för många kvinnor" i artikeln, och ger dessutom lysande exempel med hjälp av siffror på hur ojämställt det är i landstinget i Norrbotten. 

Särskilt denna kommentar är något man inte är alltför van vid att läsa: " -Det går trögt och vi har inte kommit så långt. Ibland går vi nästan tillbaka, men vi måste fortsätta att jobba med frågan. Jag tror att det vore bra för jämställdheten om fler män sökte sig till vården". Det är mina markeringar, och då med syftet på att peka på att sådana här resonemang oftast hörs när det handlar om för få kvinnor inom något. Men nu handlar det alltså om en mansbrist, och här tycker man att det går trögt och att man inte kommit så långt och att det känns som att man nästan går bakåt istället för framåt men att man kommer att fortsätta arbeta med den här frågan. 

Mycket bra, inte sant? Visa upp båda sidorna av myntet och att det finns yrken där det är brist på män också. Så ska det se ut i nådens år 2014. 

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/nordnytt/for-manga-kvinnliga-chefer-i-landstinget-i-norrbotten

" Det blir ett slags Spice Girls med vingar. Här har vi alltså, i tider då animerad barnfilm så förkrossande ofta handlar om pojkar, ett helt gäng med tjejer i huvudrollerna. Killarna spelar biroller.

Visst, man kan diskutera varför de kvinnliga älvorna måste se ut som Barbiedockor. Men de är snarare coola och söta än objektifierade och sexiga. Framför allt får de vara modiga, fega, självsäkra, generösa, påhittiga, fåfänga och roliga. Och snälla. Speciellt mot varandra. För det är ju när de samarbetar som de kan få något gjort. Tingeling handlar om systerskap. Älvorna gör sina röster hörda nu för tiden. Utan en enda störig Peter Pan i sikte". 

Visst känns det som att det här skulle passa mycket bättre som avhandling inom, låt oss säga film ur ett feministiskt perspektiv, än som en recension i lokaltidningen? För vad vill recensenten ha sagt mer än att hon tycker att det är bra med lite girl power och att hon vill inte ha med någon Peter Pan som stör Spice Girlsen... Men utan Peter Pan så hade det inte heller funnits någon Tingeling, om vi ska gå tillbaka till figurernas rötter. Och varför är det så bra att killarna får spela enbart biroller? Kan det inte lika gärna vara så, i varje film, att båda får ta precis lika mycket plats?

Och när ska någon recensent skriva något om varför mannen i valfri actionfilm av dagens standard måste fråga sig varför de måste ha så stora biceps och magrutor, men att för den sakens skull måste inte grabbarna springa iväg till gymmet när filmen är slut och kanske börja använda anabola steroider för att de på film har sett hur de "ska" se ut? 

Det är kanske att ta i lite men jag tycker inte om tonläget den här recensionen hade och jag tycker att en recension ska handla om filmen, och inte vilken åsikt man har huruvida kvinnliga karaktärer utstrålar både det ena och det andra eller vad de eventuellt saknar...

Sedär, Fråga doktorn tar upp något som drabbar män och bara det är en eloge i nådens år 2014. Det händer inte speciellt ofta och det är "bara" tio minuter av programmet som behandlar ämnet skilda män och deras problem med att se ljuset i tunneln efter att en relation har tagit slut, men det är ju alltid något. Dessutom en bok om det. Bra! Men däremot stör jag mig lite på att titeln innehåller ordet "manual", vilket känns... som något absolut att följa. "Tips" hade kanske varit bättre eller varför inte "Självhjälp för skilda män". Eller något mer "förmildrande" än just manual. Det är kanske bara jag som tycker att det är något att anmärka på....

I alla fall så är det fortfarande så att vi män har svårt att snacka om känslor. Hur det kan vara så ännu begriper inte jag, eftersom vi i flera år har uppmanats att bli könlösa Teletubbies som minst borde ha hunnit få några extra y-kromosomer i oss vid det här laget och där vi i progam efter program uppmanas att gråta och visa känslor (förutom någon som krankt sa att hon inte tycker om vuxna män som gråter). Men problemet är att det fortfarande finns tonvis med filmer med actionsnubbar som visar att gråta och snacka känslor är ingenting för oss. Dessutom kommer snart filmatiseringen av böckerna som säljer mer än kokain för tillfället, och i dessa finns det minsann inte med någon tårögd karl som bejakar sina känslor och gråter i tid och otid, utan som begagnar sig av makt och dominans vilket också uppskattas av kvinnan. Dubbelmoral minst sagt. Vilket vill ni ha egentligen i nådens år 2014? Fortfarande finns inget entydigt svar. Liksom som det inte finns något som säger hur en kvinna ska vara egentligen. Det finns alltid olika tycken och smaker, och bara för att blonda kvinnor med större bröst än Mount Everest får störst framträdande, så är det fortfarande inte alls alla män som tycker om sådant. 

Vad säger ni? Får män gråta ännu? Borde vi bli bättre på att prata om våra känslor? Eller är det så att en riktig karl reder sig minsann bäst själv, en synsätt inte blott bland män utan som också verkar delas av många kvinnor. Är det okej att visa sig svag? Jag skulle tro att det fortfarande inte är helt okej som man faktiskt...

http://www.svt.se/fraga-doktorn/24-feb-1

Det finns ju en lista längre än den jultomten får från alla snälla barn lagom innan julafton på saker som feminister vill och som de så ofta man kan högröstat belyser och en av de saker som nyligt varit på tapeten är den om att det "måste" in fler kvinnor i styrelserummen i Sverige. För då ska det bli bättre, nästan automatiskt, förstås. Men den som talar högst och mest om kvotering är också lika goda kålsupare- men beakta, åt andra hållet naturligtvis. En man finns det bland Feministiskt Initiativs syrelsesammansättning. Här är det med andra ord inte fråga om någon kvotering eller att söka med ljus och lykta efter kompetenta män att få med i styrelsen. Men man kan däremot gott skälla på andra att det ska in fler av ett kön...

Intressant frå nyheter24. Mer sådant här tack, det är trots allt i nådens år 2014...

http://nyheter24.se/debatt/762947-tror-inte-feministiskt-initiativ-pa-sin-egen-politik

" Det är dags att bryta mansdominansen inom skoterkulturen. I helgen anordnades ett skoterläger för att träna friåkning i Saxnäs i södra Lappland. Men bara kvinnor var välkomna, rapporterar SVT:s västerbottensnytt. Enligt arrangörerna finns det ökat intresse för skoteråkning bland kvinnor och det behövs ett särskilt träningsläger för kvinnor. 

- Man blir lite tillbakahållen när det är killar med och vågar inte prova lika mycket, säger Caroline Olsson, en av arrangörerna bakom lägret". 

De svarta markeringarna är mina, men här har vi det återigen för vilken gång i ordningen? Något som är mansdominerande ska brytas, och det är i vanlig ordning inget dåligt eller diskriminerande när det enbart är ett av könen som är tillåtna och välkomna? Och i vanlig ordning beskrivs killar som några som gör motstånd, som gör det besvärligt för kvinnorna att köra skoter och i manligt sällskap vågar de alltså inte prova lika mycket. Det är väl bara göra som killar gjort i många år, dra ihop ett tjejgäng och dra iväg på skotern och kör omkring lite. Och fokuserar det här träningslägret enbart på körningen, eller vem är det som får fixa och dona med skotern om något går sönder eller inte fungerar?

Om det hade varit omvänt, att det bara varit män som varit välkomna, kan vi ju gissa oss till med ganska lite fantasi hur det hade låtit. Men när det är principen "endast kvinnor" är det automatiskt alltid bra och positivt. När kommer det första lägret för bloggintresserade killar som vill lära sig att bli stora, erkända bloggare? Eller varför inte anordna något för de män som är intresserade av att börja som förskolelärare, vilket det råder brist på, i Sverige? Eller varför inte något om hur man ska först göra killar intresserade av att satsa på skolan för att i förlängningen kunna ta sig in på universitet? 

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/tjejer-tranar-skoterkorning-tillsammans

Begreppet " dra inte alla över samma kamm" verkar definitivt vara satt på undantag när det handlar om arga kvinnliga krönikörer som vill spy lite daglig galla över män och som direkt påstår att det gäller alla män och inte några få, beklaglagliga undantagsfall. Om denna skribent suttit bredvid mig i tunnelbanevagnen hade även jag gjort så att vi båda hade haft så mycket utrymme som möjligt. Skribenten kanske kunde tänka sig att det här var ett undantag men icke, det här beteendet tillskrivs som vanligt alla män trots att det finns betydligt fler som inte beter sig på sådant sätt som beskrivs i krönikan. Ett " det här gäller förstås inte alla män, de allra flesta sköter sig och gör plats för mig också, men tyvärr finns det undantag" hade gjort att det hade framstått i bättre dager men inte ens något sådant lite kan man bjuda på.

Det här känns mest som en vanlig krönika författad i nådens år 2014 där man skriver något om män med kritiska ordalag när man inte har så mycket annat att göra och mest sitter och väntar på att det ska bli helg. 

http://www.metro.se/kolumner/fridah-jonsson-machomannen-breder-ut-sig/EVHnbm!mZG1W98iEeFeY/

Varför Gudrun Schyman har tolkningsföreträde i det här området beror ju förmodligen mest på att hon är en älskling inom media men ett intressant uttalande har hon och det handlar om det att " Det är nog en del som tycker att det är korrekt att säga att de är feminister." Okej, om vi snabbanalyserar det så kommer den första frågan direkt, varför tror Schyman att det är korrekt att säga att man är feminist? Jo, för annars väntar golgatavandring i samtliga medier och man blir uthängd och hatad. Det är liksom bättre att svara med ett rungande JAAAAA på en sådan direkt fråga, annars så får man sina fiskar varma. Men varför tror de inte på feminismen då? Eller tycker de att feminism är något dåligt och som har spårat ur, men vågar inte säga annat än att de ändå tror på feminism. Sådana frågor hade man ju önskat att Metro ställde till Schyman, men icke förstås. 

Och sedan medan man läser svaren från makthavare så säger en hel del att "båda" könen ska ha likadana förutsättningar men ändå satsas det extremt lite på att få män till förskolor, eller att få pojkar att klara skolan. Man nämner lika lön också, men ingenting om lika straff för samma brott ( mord eller misshandel), som män och kvinnor döms olika för. Vari finns samma förutsättningar och skyldigheter här? Elle det faktum att kvinnor och tjejer får helt annorlunda möjligheter till att prova på olika yrken, som brandman eller forskare, för att hjälpa till att få fler tjejer intresserade. När kommer samma möjlighet för pojkar och män att prova på förskoleläraryrket? När ska det bli lag på att unga kvinnor måste genomföra mönstring med hot om att bli hämtade av polis om de inte infinner sig? 

Nej, det var skönt att se att några makthavare i alla fall inte säger sig vara feminister trots att det är Metro som frågar. Det kanske ändå finns lite hopp...

http://www.metro.se/nyheter/ar-ni-feminister-makthavare/EVHnbm!po4VWJStZZ04M/